Mitt namn är Lina. Jag och min man Mattias vill gärna ha barn. Vi kan inte få biologiska barn (åtminstone inte utan hjälp tror vi). Därför vill vi adoptera ett barn. Eller helst flera så småningom.
Den här bloggen kommer alltså handla om vår resa till ett barn genom adoption. Kanske kommer den också handla om andra aspekter av mitt liv.
Nedan följer en sammanfattande tidslinje över vår process såhär långt
1995 Jag är 8 år gammal när jag blir sjuk och får så småningom en diagnos. Jag har en kronisk tarmsjukdom. Läkarna tror att sjukdomen skulle kunna vara ärftlig. Redan här sås fröet om adoption.
2004 Jag är 17 år och genomgår min tredje operation, den mest omfattande av de fyra jag gjort. Vanligtvis görs inte denna operation på kvinnor som inte är klara med sitt barnafödande eftersom man sett att den försvårar chanserna att bli gravid rätt rejält. För mig fanns dock inget annat alternativ. Om jag ändå skulle kunna bli gravid så måste jag förlösas med kejsarsnitt. Kanske skulle IVF fungera men det finns också en hög risk att det bara skulle resultera i att min sjukdom förvärras. Sedan dess har adoption alltid varit mitt förstahandsval för att bilda familj.
2007 Jag träffar min blivande man. Ganska tidigt i förhållandet berättar jag att det antagligen inte kommer bli några biologiska barn för mig så om det är något han väldigt gärna vill så får han se sig om efter en annan flickvän. Lyckligtvis stannar han med mig =)
2009 Vi vet att man måste vara gifta för att adoptera och även om det inte är aktuellt med barn än på några år så friar Mattias i september. Ett helt fantastiskt frieri som gjorde mig superlycklig (och något överraskad). Dock vill vi ha ett stort bröllop och eftersom vi fortfarande är studenter behöver vi lite tid att spara ihop pengar och vi sätter datumet till juli 2011. I efterhand kan jag ångra lite att vi inte bara gick till rådhuset då 2009 och sen sparade ihop till en rejäl bröllopsfest senare men gjort är gjort.
Juli 2011 Vi gifter oss =) Vi har ett helt fantastiskt bröllop med hela våra familjer och massor av vänner. Bröllopsfirandet pågår en hel helg och de är de bästa dagarna i mitt liv. Sen åker vi på bröllopsresa till Maldiverna.
Sep 2011 Efter att ha tagit min masterexamen i juni och sommarjobbat några månader får jag anställning som doktorand. Mattias är också doktorand och har vid den här tidpunkten hållit på i ett år. Vi börjar känna att det är dags att börja tänka lite mer aktivt på det här med barn.
Okt 2011 Efter mycket diskussioner bestämmer vi oss för att försöka bli gravida. Läkarna tror inte längre att min sjukdom är så ärftlig som de tidigare trott även om en liten förhöjd risk finns. Vi räknar med att det finns ungefär 5-10 % chans för mig att bli gravid utan hjälp från sjukvården. Samtidigt börjar vi också läsa in oss på adoption.
Dec 2011 Vi träffar några bekanta över en fika som några månader tidigare adopterat en liten pojke från Taiwan. Taiwan är ett av de länder som står högst på vår önskelista och vi vill gärna höra om deras erfarenheter om Taiwan men också om adoption i stort. Bland annat pratade vi om hur de resonerade när de valde vilka adoptionsorganisationer de skulle ställa sig i kö hos eftersom det är det steget vi står inför vid den här tidpunkten.
Feb 2012 Vi har äntligen efter många diskussioner och med hjälp av en hel del listor bestämt oss för att ställa oss i kö till två av de mindre organisationerna, Barnen framför allt och Barnens vänner. Nu kontaktar vi också kommunen för första gången för att anmäla oss till den obligatoriska utbildningen för blivande adoptivföräldrar. De meddelar att vi ska höra av oss närmare sommaren eftersom nästa kurs startar i augusti.
Maj 2012 Vi hör av oss till kommunen igen och nu berättar de plötsligt att vi måste gå på ett informationssamtal innan vi får anmäla oss till kursen. Detta samtal blir inbokat till slutet av juni.
Juni 2012 Vi går på informationssamtal och då meddelar de att kursen i augusti är full och att vi inte kan börja förrän i november. Vi blir såklart väldigt ledsna speciellt eftersom vi hörde av oss redan i februari. Dåligt av kommunen tycker vi.
Aug 2012 Kommunen hör av sig om att de haft några avhopp från kursen så vi kan börja i augusti i alla fall =) På kursen är vi 5 par. De andra paren är jättetrevliga. Kursledarna är dock inte så bra på att ge en varierad bild av adoption utan allt är bara negativt. Det blir några jobbiga kurstillfällen men också en hel del bra diskussioner med de andra deltagarna.
Nov 2012 Kursen blir äntligen klar i november eller om det var oktober kanske. Den var som sagt inte speciellt givande och skrämde nog både mig och Mattias en hel del. Det positiva var dock de andra paren vi träffade. Underbara människor som vi fortfarande umgås med. Dock känner vi att vi behöver lite tid att bearbeta lite grejer och avvaktar därför några veckor med att ansöka om att få påbörja medgivandeutredningen.
Dec 2012 Vi skickar in ansökan om att få påbörja medgivandeutredningen
Jan-jun 2013 Medgivandeutredningen utförs tyvärr kantad med en massa bekymmer med sjukskriven utredare och byte av utredare. Dessutom upplevde vi att utredarna inte var speciellt insatta i adoption utan mest såg det som sin uppgift att ifrågasätta allt vi sa. Detta är en otroligt jobbig period för oss men den 26 juni togs äntligen beslutet i socialnämndens utskott och vi fick vårt medgivande. Vårt medgivande gäller ett barn som inte fyllt 4 år.
Juli 2013 Efter lite förseningar pga semestertider får vi hem vårt medgivande och kan skicka in det till organisationerna. Nu kan vi också på allvar börja diskutera vilket land vi vill adoptera från. Varje land har en massa olika krav på adoptivföräldrarna och det är ganska många vi inte passar in på antingen pga min sjukdom eller på att vi är för unga (under 30 år). Vi ställer oss till slut i kö till Tjeckien, Slovakien, Polen, Litauen, Ungern och Bulgarien genom Barnen framför allt (BFA). I vår andra organisation hittar vi inget land som vi passar in på.
Aug-Sep 2013 Vi väntar på att få höra om när vi kan skicka ansökan till ett land. Vi är i kontakt med Barnen framför allt men de kan inte svara på så mycket om väntetider förutom att de ser ut att bli längre. Det verkar inte som om vi kommer kunna skicka någon ansökan förrän i början av nästa år trots att vi redan har över 1,5 års kötid.
Sep 2013 Genom en facebookgrupp för adoptivmammor får vi tips om att Barnens vänner har en ny kontakt i Taiwan som inte har 30-årsgräns. Vi kontaktar BV och de ber oss översätta mina specialistintyg till engelska så ska de kolla med barnhemmet St Lucy i Taiwan om de kan godkänna oss.
Nov 2013 BV ringer till Mattias och berättar att St Lucy sagt ja. Vi kan börja sammanställa vår adoptionsansökan till Taiwan!
Dec 2013 Ansökan är klar och vi väntar nu barnbesked från Taiwan =)
Juni 2014 BV ringer och säger att St Lucy vill ha lite kompletterande information. Vi börjar genast fixa nya läkarintyg, intyg från polisen och skriver svar på ett par frågor rörande utredningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar