Adoptionsprocessens tempoväxlingar

Nu var det länge sen jag bloggade. Mest för att det inte funnits så mycket att blogga om. Vi har väntat och längtat som vanligt. Vissa dagar känns det mer uthärdligt, andra dagar känns det som om jag inte står ut längre. De senaste veckorna har varit tunga. Osäker på varför egentligen men jag har varit rejält deppig ett tag och tyckt allmänt synd om mig själv. Då och då har det ju också varit bra dagar såklart men alldeles för många har jag varit ledsen, inte riktigt känt igen mig själv.

De senaste veckorna har jag också börjat ställa in mig mer och mer på att vi kommer få ett barnbesked innan jul. I nästa sekund försöker jag intala mig att det inte alls är säkert, ingen idé att hoppas för mycket. Den angivna väntetiden till barnbesked har till och med höjts för några veckor sedan. Men det spelar ingen roll vad jag försöker intala mig själv, jag tror på ett BB innan årets slut ändå och vet samtidigt hur förkrossad jag kommer bli om det inte blir så.

Veckorna och månaderna går och vi väntar och väntar.

Sedan igår ringer telefonen (Nej, det var inte det stora samtalet, det som ska låta oss veta att vi har ett barn som väntar på oss). Men det var ett samtal från vår organisation BV. De ringde Mattias för tydligen hade min mobil stängt av sig av någon anledning och tur var nog det. Jag hade inte klivit upp än och hör honom plötsligt prata om tillgångar, skulder och HIV-test. Hmm, vad kan det här betyda? Jo tydligen så har St Lucy hört av sig om att de vill ha lite kompletterande information. Nya läkarintyg, utdrag ur belastningsregistret för oss båda, uppdaterad ekonomisk information och till sist ett förtydligande om en sak som står i vår utredning.

Det är nu tempoväxlingen kommer igen, Efter att bara ha väntat i nästan 6 månader är det på nytt febril aktivitet som gäller. Hela dagen igår pumpade ardenalinet i kroppen och både jag och Mattias hamnade direkt i "Hur organiserar vi detta så fort och effektivt som möjligt"-mode. Snabbt ska det gå. Svar på utredningsfrågan och ekonomin kunde vi skriva ihop direkt och maila till BV så att de kan se till att det översätts till kinesiska. Utdrag ur belastningsregistret gick att beställa via nätet men först måste passen kopieras och avgiften betalas. Sen var det läkarintygen. Vi chansade och gick till den kvällsöppna mottagningen där vi fick våra förra intyg och mer eller mindre bönföll sjuksköterskan i receptionen att klämma in oss redas samma kväll. Vi hade förberett alla papper så det borde gå fort. Till slut går hon med på det. 5 minuter tar själva läkarbesöket och 2560 kr fattigare var vi snart ute på gatan igen. Prover kunde dock inte tas där utan det fick vi fixa i morse på provtagningscentralen på sjukhuset men nu är även det fixat och vi väntar bara på provsvaren.  Nu är det vi kan göra praktiskt just nu klart. Bara att vänta på att intygen ska komma så att de kan skickas in till BV. Tillbaka till väntan alltså.

Sen snurrade ju såklart alla frågor i huvudet. Vad betyder det här? Kan det vara så att de funderar på att ge oss ett barnbesked? Direkt in på facebook för att kolla med de andra som fått barnbesked från samma barnhem om de också fått sådana här frågor. Det visar sig att åtminstone ett par stycken av paren faktiskt fått liknande frågor några veckor innan barnbesked. Hoppet stiger ytterligare. Dessutom vet vi att intygen inte brukar begäras förrän efter barnbeskedet eftersom de behöver vara så nya som möjligt när beslutet om adoption ska tas i domstolen. Försöker lugna ner mig men nu har bilden fastnat igen. Den där diffusa bilden på ett barn i Taiwan som ska växa upp hos oss och kalla oss mamma och pappa. Det där barnet som vi längtar efter så mycket att vi ibland känner att vi kommer bli galna. Barnet som jag tidigare föreställt mig som en pojke på ca 2 år men som nu plötsligt är en flicka på runt 3 år. Konstigt det där. Jag vet ingenting om det här barnet. Ingenting förutom att jag kommer älska den personen i resten av mitt liv. Nu har längtan intensifierats ännu mer. Nu är det dags att återgår till väntan.

Det finns bara två lägen i en adoptionsprocess. Galet lång väntan utan någon aktivitet alls och galet stressigt.

4 månader

Min intention att börja blogga oftare gick ju sådär kan man ju säga... Men nu är jag i alla fall här igen. Vi har nu väntat på barnbesked i lite drygt 4 månader. Under den senaste månaden har det hänt två riktigt roliga saker. Det första är att jag och en annan tjej har startat en facebookgrupp för oss som ska eller har adopterat från "vårt" barnhem i Taiwan och fler och fler mfamiljer har börjat droppa in. Jättekul att få följa varandra! Det andra och roligaste som hänt är att våra vänner C & T har fått barnbesked! Det väntar en 16 månaders pojke på dem i Kina och förhoppningsvis kan de åka och hämta hem honom snart. Jag är så glad för deras skull!

Väntan och längtan på vårt egna barnbesked går fortfarande upp och ned en del och det cirkulerar mycket frågor i huvudet på mig om hur vårt liv kommer se ut när det väl är dags att bli föräldrar. Största orosmomentet är väl jobb och att vi kan tänkas behöva flytta efter vi disputerat vilket självklart kommer ställa till problem med vårt medgivande. Men jag försöker att inte grubbla allt för mycket även om det är svårt ibland för ett kontrollfreak som jag :-P

I fredags var jag för första gången barnvakt helt själv i några timmar åt våra vänner J & S:s 3 barn. Vi hade roligt tillsammans och inga katastrofer inträffade även om jag höll på att få en hjärtinfarkt när jag hittade 3-åringen vid ett öppet fönster.

På jobbet är det en jobbig period. Jag och min handledare är inte helt överens om hur saker ska göras alltid och förutsättningarna för att kunna göra mitt jobb ändras flera gånger i veckan, ibland flera gånger samma dag. Det är jobbigt!

Nu ser jag fram emot en blomstrande vår med många sköna promenader och sen ska så småningom både jag och maken försöka oss på att ha hela 4 veckors semester båda två för första gången någonsin. Vi får väl se om vi lyckas ;-)

Länge sen

Oj, nu var det länge sen det blev något blogginlägg. Tror dock att det är positivt för även om jag längtar galet mycket på den dagen vi får barnbesked så lyckas jag fylla livet med tillräckligt mycket annat nu så att jag inte gräver ner mig i längtan och väntan.

Så vad har hänt sen sist i adoptionsvärlden?
Två barnbesked har kommit från "vårt" barnhem. Underbart! Det innebär att vi nu är nummer 5 i kön. De som fick barnbesked nu hade väntat i ca 9 månader. Tänk om väntan skulle bli så pass "kort" även för oss. Det skulle innebära barnbesked om ca 6 månader.

Vad har hänt sen sist i övrigt?
Mattias har fyllt 30 år vilket firades med Londonresa, födelsedagsfest och födelsedagslunch. Mycket firande alltså =)
I onsdags fick min bästa vän Nea och hennes sambo Christian en fantastiskt söt dotter som de gett namnet Maja =) Jag planerar att åka och hälsa på dem i Värmland så snart som möjligt, kanske i början av nästa vecka.
Jobbet flyter på mer eller mindre som vanligt om man nu kan säga det på ett jobb där ingen dag är den andra lik. Just nu uttnyttjar jag faktumet att jag ibland kan jobba var jag vill och har åkt till sommarstugan. Här tänkte jag stanna i nästan två veckor och efter dessa två veckor hoppas jag att jag ska ha två rejäla utkast till artiklar.

Säkert har en massa annat också hänt men inte lätt att komma ihåg allt. Får börja blogga oftare helt enkelt.

2 år

Idag är det två år sedan vår kötid började ticka på i Barnens vänner och Barnen framför allt efter att vi efter ett par månaders funderande bestämt vilka organisationer vi skulle välja. Då hade vi redan kontaktat kommunen och anmält oss till den obligatoriska kursen. Sen tog det nästan 1,5 år innan vi hade vårt medgivande klart. Helt sjukt lång tid för något som inte borde behöva ta mer än ca 4-6 månader. Nu har vi haft medgivandet i 8 månader. I början av nästa år behöver vi börja processen för att få ett nytt och jag orkar inte ens tänka på att behöva gå igenom det igen. Men det är som tur är 10 månader kvar tills dess.

Jag skrev i mitt förra inlägg att väntandet går förvånansvärt bra och det är väl fortfarande sant. Dock går det upp och ned som det mesta andra i livet. Förra veckan var det mycket jobbigare än på länge. Jag längtade så mycket att det gjorde ont. Kanske blev det triggat av att vi förra veckan hade besök av våra vänner vi träffade på adoptionskursen. Det var Thord och Carina som väntar barnbesked från Kina och så Johanna och Stefan med sina barn Patricia, Agnes och Tomas. Äntligen var det några barn som lekte med leksakerna i barnrummet! Var helt underbart att se. Patricia sov sedan i den oanvända barnsängen och Agnes och Tomas i soffan i vardagsrummet medan vi vuxna spelade spel i köket. Efter ett tag vaknade dock Agnes och ville hellre vara med oss än sova och det fick hon såklart. Jag längtar så mycket efter att ha barn i lägenheten mer än någon enstaka gång, att få natta, läsa saga och sjunga vaggvisa.

Den här helgen var jag och firade bästa Neas födelsedag i Kristinehamn dit hon precis flyttat med sin sambo Christian för att vara nära hennes familj när de får sitt första barn om några veckor. Det var en jättetrevlig helg fylld med vänner och bekanta det var länge sen jag träffade. Sådana helger får väntan att inte kännas lika lång.

På fredag tror jag att jag ska åka och mysa lite med min systerson Gustaf, har inte träffat honom sen i julas och det händer så mycket med honom hela tiden. Längtar!

Angående kursen i kinesiska jag skrev om i förra inlägget så blev den tyvärr inställd. Nu funderar jag på att istället läsa en universitetskurs i höst istället. Frågan är bara om jag hinner med det. Vi får väl se hur det blir.

Nu är det dags att ta tag i dagens jobb!

1 månad

Januari har fyllts med familj, vänner, jobb och sparesa till Budapest =) Det negativa har varit att jag varit lite sjukare än vanligt och att Mattias och jag knappt träffades på hela månaden eftersom vi gick om varandra hela tiden och båda reste en del. Det positiva har dock övervägt denna månad.

Nu har vi väntat på barnbesked i 1 månad och några dagar. Hittills går det faktiskt riktigt bra att stå ut med väntan. Det känns mycket mer verkligt nu, känner mig lite som jag antar att man gör när man är gravid. För ett par veckor sen träffade jag en gammal vän som jag inte träffat på flera år och fick självklart frågan om vi hade barn. Att då kunna svara att "Nej inte än men det är på gång" var helt underbart =) Även Mattias tycker att det är mycket lättare och roligare att prata om adoptionen nu och det är så skönt både för honom och mig.

Trots att väntan känns lättare än vad jag trodde än så länge så tänker jag att bästa sättet att inte längta ihjäl mig är att hålla mig sysselsatt. Därför har jag satt upp en del mål för det närmaste halvåret.

Jobbet

• Skriva 4 vetenskapliga artiklar (2 som 1:a författare, 2 som 2:a).
• Undervisa i mina två sista kurser.
• Göra klart den sista egna kursen jag behöver för min doktorsexamen.

Ta hand om mig själv

• Träna i den mån jag kan.
• Läsa kinesiska. Har anmält mig till en kurs som förhoppningsvis börjar i mitten av februari.

Äktenskap

• Mattias och jag ska försöka ha en kväll i veckan då vi ägnar oss helt åt varandra.
• Jag har bokat in en liten överraskning åt honom en helg i mars när han fyller 30 år. Ska bli mysigt!

Socialt

• Boka in att träffa vänner, speciellt de som det var länge sen vi träffade. Fanns alldeles för lite energi att ta tag i det under förra året.

Nu ska jag laga mat och sen bär det av för att träffa Johanna, Patricia, Agnes och Tomas. Som jag längtar efter de små busungarna. Ska bli så kul att se vad som hänt med dem sedan sist.

Ett nytt år

Nu har vi kommit en vecka på det nya året 2014. Så nu tycker jag att det kan vara dags med en blick både bakåt och framåt

Tillbakablick på 2013
Adoption

• Började hemutredningen som vi ansökt om innan jul 2012.
• Efter en jobbig utredning fick vi äntligen medgivande för att adoptera ett barn som inte fyllt 4 år.
• Efter kontakt med våra organisationer ställde vi oss i kö för ett antal länder i östeuropa
• Plötsligt blev det tvärstopp överallt och det såg inte ut som om vi skulle få skicka några papper till ett land än på länge.
• Efter ett tips på facebook kollade vi upp om vi skulle kunna passa in på kraven från St Lucy i Taiwan (vårt förstahandsval när det gäller länder). Vi fick skicka mina läkarintyg. Väntade sedan med spänning i några långa veckor.
• Fick ok från St Lucy =) Började samla papper, översatte och gjorde en fotopresentation. Skickade in allt till BV och väntar nu barnbesked från Taiwan =)

Övrigt

• Blev moster <3
• Njöt av ett par veckors sommarsemester i sommarstugorna. Lovar att nästa år ska det bli minst 4 veckors semester.
• Tog med maken när jag åkte på konferens i Paris. Mysigt!
• Skrev licentiatavhandling, försvarade den och fick därmed min licentiatexamen.
• Publicerade 3 vetenskapliga artiklar (2 som förstaförfattare, 1 som andra). 
• Försökte att aktivt börja tänka lite mer på mig själv och vad jag behöver för att må bra.

Så vad hoppas jag på inför 2014?
Adoption

•  Att det kommer många barnbesked från St Lucy. Helst ett till oss såklart =)
•  Att jag ska klara väntan utan att bli galen. 

Övrigt

• Att jag ska fortsätta vara lite mer självisk
• Att jag ska jobba mindre 
• Att jag ska jobba effektivt
• Att jag ska fylla min fritid med roliga saker
• Att maken och jag ska njuta av vad som förhoppningsvis är ett av de sista åren för oss själva

Hoppas att vi alla får vad vi önskar 2014!

Äntligen är ansökan iväg

I förra inlägget skrev jag att jag trodde det skulle ta ca 2 veckor att höra av BV igen men det tog bara några dagar. Det var då dags för översättning av utredningen och medgivandet till engelska. Vi fick en lång lista av översättare och sen kollade jag i en gammal tråd i en facebookgrupp vilka som rekommenderas av andra adoptivföräldrar. Kontaktade först den som de flesta verkar ha använt sig av men dels kunde han inte göra det förrän ett par veckor senare och dels tyckte jag att priset var rätt högt. Så jag mailade några till. Alla svarade inom ett dygn vilket jag tyckte var jättebra! De flesta ville ha mellan 7500 och 10 000 kr och kunde vara klara på ca 2 till 3 veckor men en tog bara 3000 kr och kunde göra det på 3 dagar, över en helg dessutom, så hon fick det bli! Väldigt glad att jag kontaktade några olika översättare.

När översättningen till engelska var klar så skickade vi alla dokument som skulle översättas till kinesiska till BV och de skickade sedan dessa för översättning vilket tog ca 1,5 vecka.

Samtidigt som översättningarna gjordes började vi med fotopresentationen av oss och vårt hem. Min kusin är fotograf så han skulle komma och fota. Det innebar dock att vi bara hade 5 dagar på oss att göra vårt hem fotoklart inkl att göra iordning ett barnrum. Av dessa var vi bortresta/helt upptagna 4 dagar. Tack och lov för vänner och min fantastiska mamma som kom ner och hjälpte till. Barnrummet blev riktigt fint till slut. Även fotograferingen gick bra och det blev några bilder även på mig som jag blev nöjd med vilket i princip aldrig händer.

Nu i mellandagarna har mamma och jag gjort iordning jättefina fotosidor och till och med använt scrapbookingtekniker vilket är något vi aldrig testat förut. I förrgår söndagen den 29e december var äntligen allt klart och kunde skickas till BV. Nu väntar vi barnbesked på riktigt!

Gott nytt år!