Idag är det två år sedan vår kötid började ticka på i Barnens vänner och Barnen framför allt efter att vi efter ett par månaders funderande bestämt vilka organisationer vi skulle välja. Då hade vi redan kontaktat kommunen och anmält oss till den obligatoriska kursen. Sen tog det nästan 1,5 år innan vi hade vårt medgivande klart. Helt sjukt lång tid för något som inte borde behöva ta mer än ca 4-6 månader. Nu har vi haft medgivandet i 8 månader. I början av nästa år behöver vi börja processen för att få ett nytt och jag orkar inte ens tänka på att behöva gå igenom det igen. Men det är som tur är 10 månader kvar tills dess.
Jag skrev i mitt förra inlägg att väntandet går förvånansvärt bra och det är väl fortfarande sant. Dock går det upp och ned som det mesta andra i livet. Förra veckan var det mycket jobbigare än på länge. Jag längtade så mycket att det gjorde ont. Kanske blev det triggat av att vi förra veckan hade besök av våra vänner vi träffade på adoptionskursen. Det var Thord och Carina som väntar barnbesked från Kina och så Johanna och Stefan med sina barn Patricia, Agnes och Tomas. Äntligen var det några barn som lekte med leksakerna i barnrummet! Var helt underbart att se. Patricia sov sedan i den oanvända barnsängen och Agnes och Tomas i soffan i vardagsrummet medan vi vuxna spelade spel i köket. Efter ett tag vaknade dock Agnes och ville hellre vara med oss än sova och det fick hon såklart. Jag längtar så mycket efter att ha barn i lägenheten mer än någon enstaka gång, att få natta, läsa saga och sjunga vaggvisa.
Den här helgen var jag och firade bästa Neas födelsedag i Kristinehamn dit hon precis flyttat med sin sambo Christian för att vara nära hennes familj när de får sitt första barn om några veckor. Det var en jättetrevlig helg fylld med vänner och bekanta det var länge sen jag träffade. Sådana helger får väntan att inte kännas lika lång.
På fredag tror jag att jag ska åka och mysa lite med min systerson Gustaf, har inte träffat honom sen i julas och det händer så mycket med honom hela tiden. Längtar!
Angående kursen i kinesiska jag skrev om i förra inlägget så blev den tyvärr inställd. Nu funderar jag på att istället läsa en universitetskurs i höst istället. Frågan är bara om jag hinner med det. Vi får väl se hur det blir.
Nu är det dags att ta tag i dagens jobb!
Vad tråkigt att kursen blev inställd! Mysigt med barnbesök men det gör ju inte att man längtar mindre direkt.. Hoppas ni får barnbesked snart och slipper förnya medgivandet, vi hoppas också vi slipper förnya vårt. kram på dig
SvaraRadera