Östeuropaträff

I lördags anordnade Barnen framför allt (BFA, en av de adoptionsorganisationer vi står i kö till) en träff om adoptioner från Östeuropa i Göteborg. Eftersom Mattias var på kurs i Tyskland tog jag med min mamma och åkte ner till Göteborg i fredags. Vi checkade in på hotellet, tog oss till bokmässan och gick runt där och gick sen ut och åt middag med en av mina vänner som jobbade på bokmässan. Sen tillbaka till hotellet för ett varmt bad (jag älskar badkar men har tyvärr inget hemma) och sen sova.

Men nu tillbaka till det jag skulle skriva om. På lördagsmorgonen gick vi upp tidigt för att hinna njuta av hotellfrukosten och sen tog vi oss till Folkets hus där träffen skulle vara. Det hela började med en presentation av BFA och de som jobbar där. Sen berättade BFAs kontaktpersoner i Polen och Litauen om hur processen i dessa länder fungerar. Det var väldigt intressant men jag blir också helt slut när jag inser hur mycket av vår process som är kvar! Efter dessa pratade en BVC-sjuksköterska som har mycket erfarenhet av adopterade barn om hur livet kan te sig när man kommer hem med sitt barn. Hon var både rolig och engagerad och den här delen var nog den bästa på dagen enligt mig. Efter lunch var det en läkare som berättade om de del av de diagnoser som är vanligast när man adopterar adoptivbarn med i förväg kända särskilda behov(så kallade sn-barn) Den här delen var både intressant och bitvis skrämmande. En hel del visste jag redan men en del var nytt. Dagen avslutades med två familjer som berättade om sina adoptionsresor till Ryssland och Slovakien. Deras barn var helt underbara! Jag längtar tills vi har vårt barn och kan berätta för andra om hur vi blev familj. Just nu är det mesta osäkert och det är mest det tror jag som driver mig till vansinne.

Mellan föreläsningarna passade jag också på att mingla och prata med andra blivande adoptivfamiljer. Alltid lika trevligt.

Slutsatsen blir att det var en väldigt trevlig och givande Göteborgsvistelse! Nu måste jag sluta blogga och återgå till jobbet =P

Börja blogga

Jag har tänkt ett tag på om jag vill börja blogga om min och min mans försök att bli föräldrar och nu har jag bestämt mig. Det finns flera anledningar till beslutet. Mest är det nog för att jag känner att jag ibland behöver få skriva av mig och få lite struktur på alla tankar som virvlar runt i huvudet på mig. Sen tycker jag också att det är lätt att glömma hur jag tänkte och kände tidigare och då kan det vara bra att kunna gå tillbaka och läsa sina egna tankar. En tredje anledning att blogga är ju självklart att komma i kontakt med läsare och andra bloggare. Än så länge har jag inte riktigt bestämt om den här bloggen ska handla bara om adoption eller mer om mitt liv i allmänhet. Vi får väl se hur projektet utvecklar sig.