2 år

Idag är det två år sedan vår kötid började ticka på i Barnens vänner och Barnen framför allt efter att vi efter ett par månaders funderande bestämt vilka organisationer vi skulle välja. Då hade vi redan kontaktat kommunen och anmält oss till den obligatoriska kursen. Sen tog det nästan 1,5 år innan vi hade vårt medgivande klart. Helt sjukt lång tid för något som inte borde behöva ta mer än ca 4-6 månader. Nu har vi haft medgivandet i 8 månader. I början av nästa år behöver vi börja processen för att få ett nytt och jag orkar inte ens tänka på att behöva gå igenom det igen. Men det är som tur är 10 månader kvar tills dess.

Jag skrev i mitt förra inlägg att väntandet går förvånansvärt bra och det är väl fortfarande sant. Dock går det upp och ned som det mesta andra i livet. Förra veckan var det mycket jobbigare än på länge. Jag längtade så mycket att det gjorde ont. Kanske blev det triggat av att vi förra veckan hade besök av våra vänner vi träffade på adoptionskursen. Det var Thord och Carina som väntar barnbesked från Kina och så Johanna och Stefan med sina barn Patricia, Agnes och Tomas. Äntligen var det några barn som lekte med leksakerna i barnrummet! Var helt underbart att se. Patricia sov sedan i den oanvända barnsängen och Agnes och Tomas i soffan i vardagsrummet medan vi vuxna spelade spel i köket. Efter ett tag vaknade dock Agnes och ville hellre vara med oss än sova och det fick hon såklart. Jag längtar så mycket efter att ha barn i lägenheten mer än någon enstaka gång, att få natta, läsa saga och sjunga vaggvisa.

Den här helgen var jag och firade bästa Neas födelsedag i Kristinehamn dit hon precis flyttat med sin sambo Christian för att vara nära hennes familj när de får sitt första barn om några veckor. Det var en jättetrevlig helg fylld med vänner och bekanta det var länge sen jag träffade. Sådana helger får väntan att inte kännas lika lång.

På fredag tror jag att jag ska åka och mysa lite med min systerson Gustaf, har inte träffat honom sen i julas och det händer så mycket med honom hela tiden. Längtar!

Angående kursen i kinesiska jag skrev om i förra inlägget så blev den tyvärr inställd. Nu funderar jag på att istället läsa en universitetskurs i höst istället. Frågan är bara om jag hinner med det. Vi får väl se hur det blir.

Nu är det dags att ta tag i dagens jobb!

1 månad

Januari har fyllts med familj, vänner, jobb och sparesa till Budapest =) Det negativa har varit att jag varit lite sjukare än vanligt och att Mattias och jag knappt träffades på hela månaden eftersom vi gick om varandra hela tiden och båda reste en del. Det positiva har dock övervägt denna månad.

Nu har vi väntat på barnbesked i 1 månad och några dagar. Hittills går det faktiskt riktigt bra att stå ut med väntan. Det känns mycket mer verkligt nu, känner mig lite som jag antar att man gör när man är gravid. För ett par veckor sen träffade jag en gammal vän som jag inte träffat på flera år och fick självklart frågan om vi hade barn. Att då kunna svara att "Nej inte än men det är på gång" var helt underbart =) Även Mattias tycker att det är mycket lättare och roligare att prata om adoptionen nu och det är så skönt både för honom och mig.

Trots att väntan känns lättare än vad jag trodde än så länge så tänker jag att bästa sättet att inte längta ihjäl mig är att hålla mig sysselsatt. Därför har jag satt upp en del mål för det närmaste halvåret.

Jobbet

• Skriva 4 vetenskapliga artiklar (2 som 1:a författare, 2 som 2:a).
• Undervisa i mina två sista kurser.
• Göra klart den sista egna kursen jag behöver för min doktorsexamen.

Ta hand om mig själv

• Träna i den mån jag kan.
• Läsa kinesiska. Har anmält mig till en kurs som förhoppningsvis börjar i mitten av februari.

Äktenskap

• Mattias och jag ska försöka ha en kväll i veckan då vi ägnar oss helt åt varandra.
• Jag har bokat in en liten överraskning åt honom en helg i mars när han fyller 30 år. Ska bli mysigt!

Socialt

• Boka in att träffa vänner, speciellt de som det var länge sen vi träffade. Fanns alldeles för lite energi att ta tag i det under förra året.

Nu ska jag laga mat och sen bär det av för att träffa Johanna, Patricia, Agnes och Tomas. Som jag längtar efter de små busungarna. Ska bli så kul att se vad som hänt med dem sedan sist.